Summary
German to Dutch:   more detail...
  1. sättigen:
  2. Wiktionary:


German

Detailed Translations for sättigen from German to Dutch

sättigen:

sättigen verb (sättige, sättigst, sättigt, sättigte, sättigtet, gesättigt)

  1. sättigen (gesättigt machen)
    verzadigen; verzadigd maken
    • verzadigen verb (verzadig, verzadigt, verzadigde, verzadigden, verzadigd)
    • verzadigd maken verb (maak verzadigd, maakt verzadigd, maakte verzadigd, maakten verzadigd, verzadigd gemaakt)
  2. sättigen (den Hunger stillen)
    honger stillen
    • honger stillen verb (stil honger, stilt honger, stilde honger, stilden honger, honger gestild)

Conjugations for sättigen:

Präsens
  1. sättige
  2. sättigst
  3. sättigt
  4. sättigen
  5. sättigt
  6. sättigen
Imperfekt
  1. sättigte
  2. sättigtest
  3. sättigte
  4. sättigten
  5. sättigtet
  6. sättigten
Perfekt
  1. habe gesättigt
  2. hast gesättigt
  3. hat gesättigt
  4. haben gesättigt
  5. habt gesättigt
  6. haben gesättigt
1. Konjunktiv [1]
  1. sättige
  2. sättigest
  3. sättige
  4. sättigen
  5. sättiget
  6. sättigen
2. Konjunktiv
  1. sättigte
  2. sättigtest
  3. sättigte
  4. sättigten
  5. sättigtet
  6. sättigten
Futur 1
  1. werde sättigen
  2. wirst sättigen
  3. wird sättigen
  4. werden sättigen
  5. werdet sättigen
  6. werden sättigen
1. Konjunktiv [2]
  1. würde sättigen
  2. würdest sättigen
  3. würde sättigen
  4. würden sättigen
  5. würdet sättigen
  6. würden sättigen
Diverses
  1. sättig!
  2. sättigt!
  3. sättigen Sie!
  4. gesättigt
  5. sättigend
1. ich, 2. du, 3. er/sie/es, 4. wir, 5. ihr, 6. sie/Sie

Translation Matrix for sättigen:

VerbRelated TranslationsOther Translations
honger stillen den Hunger stillen; sättigen
verzadigd maken gesättigt machen; sättigen
verzadigen gesättigt machen; sättigen befriedigen; stillen; zufriedenstellen

Wiktionary Translations for sättigen:


Cross Translation:
FromToVia
sättigen verzadigen satiate — satisfy
sättigen doortrekken; verzadigen saturer — chimie|fr dissoudre dans un liquide la quantité maximale qu’il pouvoir absorber d’une substance.