Summary
Swedish to English:   more detail...
  1. rättighet:
  2. Wiktionary:


Swedish

Detailed Translations for rättighet from Swedish to English

rättighet:

rättighet [-en] noun

  1. rättighet
    the justness; the rightness; the soundness
  2. rättighet (privilegium; förmån; ensamrätt)
    the privilege; the favour; the preference; the advantage; the favouring; the favor

Translation Matrix for rättighet:

NounRelated TranslationsOther Translations
advantage ensamrätt; förmån; privilegium; rättighet avans; avkastning; förtjänst; profit; vinning; vinst; överskott
favor ensamrätt; förmån; privilegium; rättighet bevågenhet; favör; gunst; hugna; tjänst; ynnest; ynnestbevis
favour ensamrätt; förmån; privilegium; rättighet bevågenhet; favör; gunst; hugna; tjänst; ynnest; ynnestbevis
favouring ensamrätt; förmån; privilegium; rättighet
justness rättighet
preference ensamrätt; förmån; privilegium; rättighet preferens; smak; tycke; val
privilege ensamrätt; förmån; privilegium; rättighet ensamrätt; privilegium
rightness rättighet exakthet; korrekthet; riktighet
soundness rättighet artighet; felfrihet; fullkomlighet; fullständighet; fulländning; gedigenhet; hederlighet; hållbarhet; ofelbarhet; rättskaffenhet; sundhet; varaktighet
VerbRelated TranslationsOther Translations
favor befordra; favorisera; föredra; gynna; priviligiera; understödja; uppmuntra
favour befordra; favorisera; föredra; gynna; priviligiera; understödja; uppmuntra
privilege priviligiera
OtherRelated TranslationsOther Translations
advantage båtnad; överläge
favouring mannamån
justness rättfärdighet
soundness godhetsgrad

Wiktionary Translations for rättighet:

rättighet
noun
  1. legal or moral entitlement

Cross Translation:
FromToVia
rättighet authority Befugnis — Berechtigung, Erlaubnis etwas tun zu dürfen
rättighet law RechtRecht im objektiven Sinn: staatlich festgelegte und anerkannte Ordnung des menschlichen Zusammenlebens, deren Einhaltung durch staatlich organisierten Zwang garantiert wird
rättighet authorisation; pretension; right RechtRecht im subjektiven Sinn: Befugnis einer Person, etwas zu tun oder zu unterlassen, die sich aus dem Recht im objektiven Sinn ableiten lässt